Förstår du..?
I flera veckor har jag försökt få dig att visa något, vad som helst.
jag har gått runt o funderat vad jag gör fel. o varför jag gjort som jag gjort.
för ingenting av de har egentligen med dej o göra. de är bara enkelt o ta ut saker o ting på människan som ligger närmast de där dunkande makapäret i bröstet.
de jag gjorde, var ett felaktigt försök o få respons från dig..
att du brydde dig, att du faktiskt brydde dig o reagerade på vad jag gjorde. att du faktiskt var medveten om mig.
jag säger inte att något är någons fel.
jag säger bara att jag vill ha dej, hela dej med allt vad det innebär.
jag vet själv vad jag kan ta o inte ta.
men hade du pratat med mig om hur du kände o vad du tänkte om det från början. hade jag sett ¨på det helt annorlunda.
jag tycker inte sämre om dig för att du inte "kan hantera" eller vad man ska säga..
jag älskar dig. och ber dig med allt jag kan att inte kasta in handduken.
om du känner det jag tror o hoppas du gör. o om du fakiskt menat dom där tre orden.
gå inte då, snälla. gör inte det, jag behöver dig.
o hoppas du vill ha mej med allt vad det innebär.
vi är bara människor.
o hur mycket bra har inte vi gått igenom?
det är så lätt o fastna på det som inte varit bra. det är jävligt lätt
men jag säger fortfarande:
vill vi... så kan vi
jag vet att jag vill, vet att jag kan. med dig.
du vet var mitt hjärta är.
o kalla de töntigt, sentimentalt eller patetiskt. jag bryr mig inte. det är så här det är.
Jag Älskar DIG!
