and i fucked things up, just like i always do

Näej faktiskt inte...
Orden jag fick höra igår, jag vet inte rörde om i den bild jag målat för mig själv.
Dom var inte illa menade, bara en ärlig åsikt, men jag funderar om det verkligen är så?
Harj ag verkligen varit så blind?
Är jag verkligen så obetydlig så jag bara är någon, vem som helst, som typ en vante som finns där när den behövs för o värma,
att det bara funkar med vilken vante som helst, men jag bara råkar finnas där?
Jag vill vara någons speciella person, inte bara en nobody, anybody.



varför är ingenting enkelt längre?

säg ingenting till mig, det hörs på stegen när du går...

Kommentarer
Postat av: Veronica

det verkar som du börjar förstå hur han e.

du ska vara nåns speciella tjej inte nån vante! du e för värdefull för det! <3

Älskar dig!

2010-03-29 @ 18:21:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0