gammalt

Blir lika förvånad varenda gång.
Att gamla sms, o liknande, fortfarande kan väcka såna j.a känslor. Att ilskan fortfarande kan välla upp så man inte vet vilket ben man ska stå på.
Vilket jävla spån man har varit ibland.
Det spelar ingen roll nu, men jag gick aldrig ut med hur ont det gjorde, hur arg jag var, eller hur mycket det faktiskt kändes, när jag visade det som att jag inte brydde mig ett skvatt.
Ja jesus... vilken berg o dalbana allt kan vara ibland.

näe nu ska jag strunta i detta o fortsätta mysa i soffan.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0