ensam med alla

o så sitter du här, du har råkat blivit ensam, med tankarna
o du kännre hur det lockar o pockar för att slippa
ska vi inte skölja ner allt det dumma?
för en stund kan vi beblanda oss med glömskans dryck och bara njuta av varandra
o sen när eftertänksamheten raserar allt,  då sitter du där, själv igen
men glöm, glöm för en stund

det börjar kännas mer o mer att det är på riktigt, och det gör ont
det finns inget mer, o alltin var ju färdigplanerat, nu har allt rivts

jag har inga vapen att ta till, ingen skyddsrum att gömma mig i

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0