alexandra sandström

jag ska upp o jobba imorn igen, borde alltså sova...
hej va bra det går
egentligen skulle jag kunna ösa ur mig en hel roman här, hade tänkt det först. du vet
från start till slut berätta exakt allt som det är och var, ärligt ända in i ryggraden.
men jag vet inte...
tror jag låser in det här hos mig istället.
en vacker dag du kanske låter mig få veta allt du låst in också?
jag vet att du långt ifrån berättat allt med 110 % ärlighet.

känner mig som en urvriden disktrasa o borde som sagt sova.
tänker inte berätta hur jag mår heller. lika bra o låsa in allt o
sen köra spelet hela vägen ut.
ensam är stark?
ofta jag frågar, det har jag varit hur länge nu...

har aldrig känt mig så dryg, besvärlig o att jag varit i vägen som en nål i ögat som nu.

So tell me when you hear my heart stop,
You’re the only who knows
Tell me when you hear my silence
There’s a possibility 
I wouldn’t know
Tell me when you hear me falling
Theres a possibility
It wouldn’t show