Alltid lika...
Tisdag idag och jag var hemma ifrån skolan. Vi skulle till Romme Alpin och vandra upp
på toppen. Tror ni jag var nå sugen på att följa med? NOPE!
Blev inget av...
Passade på att sova ut, eller ja, jag sov i alla fall till 10 innan jag vaknade av
Skruttis som låg och sov på min rumpa.
Efter frukosten satte jag igång med att städa mitt rum, bah usch och fy tycker jag om det!
I vilket fall så var det gjort på ca 2 timmar, efter det blev det lite dator, rensade lite skräp så den inte segar. När mamma kom hem käkade jag lunch, soppa o knäckebröd.
Har inte gjort så mycket mer idag, börjat läsa " Alla var där" av Lauren Weisberger. Får se om den är något att läsa, jag är lite fast redan så det verkar ju vara positivt!
Följde också med mamma till Bastille, färgade fransar och bryn,skönt att få det gjort. Jag är så himla lat och orkar inte hålla iordning själv, så skönt att det finns folk som har det som jobb! Kollade även på ett rouge där jag tyckte om, ska kolla runt lite, annars vet jag vart det finns.
M och jag började prata vid middagen, om allt som varit. Och jag förstår inte att det kan vara så känsligt efter så många år!?
Det gör lika ont nu som då, jag känner mig så korkad! Varför förstod jag aldrig vad som egentligen hände? Varför var jag så fast i en bubbla? Varför, varför varför..?
Att det påverkade mig är lika självklart som att solen är varm. Det har tagit fram till nu innan jag har kunnat lita på någon till 110%. TILL NU! Efter flera år.
Och där har R en viktig plats i siutaionen.
Ett stort TACK till dig prinsen för att du lärde mig. Lät mig inse att jag inte behöver leka ståldrottning, du lärde mig att jag inte behöver ha en 300 m bred mur mellan mig och andra människor. Du lärde mig trust, att våga lita på att en annan person ställer upp, man behöver inte klara av allt själv, även fast det är lättast i många situationer. Jag vet att det tog tid innan jag riktigt släppte inpå, tack för att du orkade vänta.
Det är helt okej att vara ledsen, även fast det är jävligt svårt i många fall.
För att återgå, tänk så mycket som höll på att bli förstört, egentligen har jag nog aldrig förstått det förrens nu när du sa det M.
Men nu, nu tänker jag aldrig låta någon lura mig så grundligt som då. Jag vägrar!
Förlåt i alla fall för allt som ni fick lov att gå igenom i alla fall..
på toppen. Tror ni jag var nå sugen på att följa med? NOPE!
Blev inget av...
Passade på att sova ut, eller ja, jag sov i alla fall till 10 innan jag vaknade av
Skruttis som låg och sov på min rumpa.
Efter frukosten satte jag igång med att städa mitt rum, bah usch och fy tycker jag om det!
I vilket fall så var det gjort på ca 2 timmar, efter det blev det lite dator, rensade lite skräp så den inte segar. När mamma kom hem käkade jag lunch, soppa o knäckebröd.
Har inte gjort så mycket mer idag, börjat läsa " Alla var där" av Lauren Weisberger. Får se om den är något att läsa, jag är lite fast redan så det verkar ju vara positivt!
Följde också med mamma till Bastille, färgade fransar och bryn,skönt att få det gjort. Jag är så himla lat och orkar inte hålla iordning själv, så skönt att det finns folk som har det som jobb! Kollade även på ett rouge där jag tyckte om, ska kolla runt lite, annars vet jag vart det finns.
M och jag började prata vid middagen, om allt som varit. Och jag förstår inte att det kan vara så känsligt efter så många år!?
Det gör lika ont nu som då, jag känner mig så korkad! Varför förstod jag aldrig vad som egentligen hände? Varför var jag så fast i en bubbla? Varför, varför varför..?
Att det påverkade mig är lika självklart som att solen är varm. Det har tagit fram till nu innan jag har kunnat lita på någon till 110%. TILL NU! Efter flera år.
Och där har R en viktig plats i siutaionen.
Ett stort TACK till dig prinsen för att du lärde mig. Lät mig inse att jag inte behöver leka ståldrottning, du lärde mig att jag inte behöver ha en 300 m bred mur mellan mig och andra människor. Du lärde mig trust, att våga lita på att en annan person ställer upp, man behöver inte klara av allt själv, även fast det är lättast i många situationer. Jag vet att det tog tid innan jag riktigt släppte inpå, tack för att du orkade vänta.
Det är helt okej att vara ledsen, även fast det är jävligt svårt i många fall.
För att återgå, tänk så mycket som höll på att bli förstört, egentligen har jag nog aldrig förstått det förrens nu när du sa det M.
Men nu, nu tänker jag aldrig låta någon lura mig så grundligt som då. Jag vägrar!
Förlåt i alla fall för allt som ni fick lov att gå igenom i alla fall..
Kommentarer
Postat av: Mamma
Finns inget att förlåta! Vi älskar dig oavsett vad som än händer. Det är du som ska förlåta. Jag borde ha sett! Förlåt.
Trackback
