28102007 - 28102008

Helt sjukt!
Baby, inser du att det gått ett år? !! GAH!! :)

Du vet nog inte allt om hur jag kände för ett år sedan, nu får du veta...

Minns du lördagen för ett år och en dag sedan?
Att allt blev så fel, jag vågade aldrig ta steget och den där satans bruden, hon hann före mig. Men hur skulle du kunna veta då? Att jag saknade dig så jag trodde jag skulle bli galen, haha, mamma höll nog på att bli galen hon också. Så mycket som jag tjatade om dig. Men du måste förstå, jag var livrädd att be om en ny chans, det var ju jag som sabbade allt så hemskt första gången eller hur?
Men så möttes våra blickar och jag kunde inte hålla bort mina känslor, att det sårade och gjorde så ont att se dig med någon annan, du måste ha blivit totalt förvirrad av den blicken va? Jag är ju annars så bra på att dölja allt jag känner... :)
Herregud vad vi skrek åt varande, senare på natten, jag grät, tårarna slutade inte rinna, jag kände mig så hopplöst fast i en och samma sits! När du till slut, galet irriterad på ditt eget vis avslöjade att du saknade mig! Ingen och INGET har någonsin gjort mig så lycklig!! Jag vågade knappt tro att det var sant baby!
Allt gick så fort sen, kramen, så varm, som jag hade saknat dig!! Våran skjuts kom, vi åkte åt varsitt håll, och jag hade inte en aning om vad som nu skulle hända. Men som vi bestämt skulle vi träffas på söndagen.
Gud jag har nog aldrig varit så ofokuserad på jobbet, nerovsiteten som bubblade inom mig höll på att ta över.
När du väl kom hem till mig, minns jag nästan ingenting av, kramade jag dig när du kom?
Vad kollade vi på för film egentligen?
Visst försökte vi undvika samtalet så länge som möjligt, var du lika nervös som mig? Jag vågade inte lita på det som jag trodde höll på att hända. Det var för bra för att vara sant...
När vi skulle gå o lägga oss, du var på väg ut och vart sen fundersam när jag stod kvar.. Haha, jag kände mig som en töntig 3 åring, när jag frågade om jag fick ta en kram av dig.
Och det som hände sen, har aldrig lämnat mig, det var en obeskrivlig känsla att  få pussa dig hjärtat! Det fanns så mycket magi i den lilla pussen, du anar inte hur värmen spred sig!

Mycket har hänt sen dess, eller hur älskling?
Ett år fyllt av härliga stunder, seglandes på moln, men även av helvetes jobbiga motgångar, har gjort mig otroligt trygg med dig, och jag känner hur starka vi blivit tillsammans.
Jag är inte längre en ensam individ, jag är vi med dig! DU och JAG! När jag tänker på framtiden ser jag 2 personer inte 1...
Vissa kanske tycker det här är helt otroligt töntigt, vi firar ju bara 1 år.
SKIT NER ER!
För mig är detta en sjukt stor händelse och ett stort steg i mitt liv. För 1 år sedan hade jag aldrig trott detta om mig själv, jag har alltid varit en person som ska klara mig själv, som inte behöver någon annan, som inte visar känslor, för då är man svag...
Robert har lärt mig slappna av, låta honom ta hand om mig, jag behöver inte alltid vara stark. För mig har det varit otroligt svårt men han har lärt mig! Och jag är sjukt tacksam att jag har dig i mitt liv! Så ta åt dig av allt jag säger, för utan dig vet jag inte alls vart jag hade varit idag!

Jag älskar dig och vet att jag alltid kommer älska dig!
You & Me, baby! Until the end.

Kommentarer
Postat av: mamma

vad fint sagt!jag tycker ochså om Robert. Ni är som gjorda för varandra!

2008-10-29 @ 13:03:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0