Välkommen till familjen Adams! tankar helt i oordning
Ser du inte?
Välkommen in istället.
Nu kanske du inser. Här finns ingen sammanhållen trupp. Bara en hög med individer i ett fult jävla falsk spel.
Välkommen.
Gemenskapen är på noll, från en synvinkel sett.
Istället för att tillsammans övervinna motgångar, som denna trupp alltid gjort. Ser det nu ut som att de är på väg att ge upp, kanske har blivit en motgång för mycket?
Trodde att det kanske blivit en vana med att ständigt vara på topp, att alltid få kämpa för att alla linor ska hålla ihop.
Men någon gång måste kanske droppen rinna över i bägaren? Eller..?
Där det svider mest, är hos dig. Från denna synvinkel..
Visste du det?
Att för 3-4 år sen svek du så grymt jävla djupt att du nog aldrig kommer förstå, och jag kommer nog aldrig kunna förlåta dig. Helt ärligt så läker inte tiden alla sår, det räcker med en tanke bakåt och allt är upprivet, och lika blödande som det var då.
Visst, kanske hade tiden kunnat läka alla sår, om det inte blivit så att du och allt dök upp igen.
Det förändrade allting, och jag vet inte hur mycket du förstod av sveket mot mig. Att jag hamnade i en svacka jag var nära att inte orka/vilja ta mig upp ifrån?
Fan herregud, nu på sistonde har allting blivit upp och ner. Känner inte gemenskap någonstans, och visst, jag har en viss trygghet på vissa platser hos vissa människor.
Men på något vis känns det som att jag inte alls hör hemma varken hemma eller någon annan stans. Borde jag ge mig ut och leta efter stället jag hör hemma på?
Eller ska jag försöka göra hemma, till mitt riktiga hem?
R, om du bara visste vilken stor jävla röra jag är! Att det inte finns något som står helt rätt till? Vilka svårigheter jag har med andra människor, att jag har en stor jävla svårighet att göra saker och ting rätt. Att mina känslor inte funkar som dom egentligen ska, jag har på något vis lyckats med bedriften att lära mig stänga av & på. Särskilt när allt blir svårt, då stänger jag av och varken vill eller kan känna, eller förstå vad, varför hur.
Om du bara visste, vilken jävla nytta du gör mig. Jag förstår ärligt inte att du fortfarande orkar stå ut och aldrig er upp.
Och om nån nu läser detta sitter jag inte och tycker synd om mig själv, jag bara skriver av mig precis så som jag tycker och tänker här & nu. Everything doesn´t make sense, men så här är det nu i alla fall.
Pink - Family Portrait
Älskling, för mig är du inte någon stor röra, det vet du! Men om det är så du känner, så förstår jag det fullt ut. Det du har berättat för mig har gjort att jag bara håller i dig ännu hårdare, jag förstår inte att det kan va så mot dig.
Du, som verkligen är en toppentjej i alla kategorier, och med ett STORT hjärta av guld! Jag är här för dig gumman, jag är här för att stötta dig, det är inte rätt att det ska va så här för dig! Jag gör bara det en bra pojkvän ska göra, finns för dig, och jag hoppas att du känner att jag finns för dig precis när som helst och att du alltid vänder dig till mig.
Den kemi, kärlek och lycka du och jag har tsm är obeskrivlig och jag vet inte vad jag skulle göra utan dig. Jag blir glad av dig, av ditt leende och din röst, för mig är du en skönhet, med så sjukt mycket kärlek i dig! När du säger att du inte förstår att jag aldrig ger upp förstår jag inte, jag är din pojkvän älskling, har aldrig vart så lycklig som med dig.
Jag gör verkligen allt som står i min makt för att du ska må bra, och det som är viktigast för mig, är att du gör likadant mot mig. Det är kärlek, kärlek som alltid kommer att brinna
Jag älskar dig, Forever by your side honey
