Hur gör man?
Jag saknar dig... Den tanken kommer jag inte ifrån.
Men..? Hur många chanser får man egentligen? Jag kan inte förvänta mig en ny chans så fort jag känner för det, vad fan tänker jag med!?
...
Men ändå, det känns annorlunda nu.
Hur berättar jag för dig? När Jag är den som sårade dig så djupt, förstörde så mycket?
Kan man ens be om ursäkt för det, skulle du ens vilja förlåta mig, ännu mer, vara beredd att försöka igen?
Känner mig om Sveriges största svin som ens har mage att tänka på att fråga om en ny chans.
Om jag ändå visste vad och hur du kände.
Jag saknar dig saknar dig saknar dig.
Reflexer från förr sitter fortfarande kvar när jag träffar dig, att sträcka ut min hand efter din, eller bara slänga armarna runt dig.
Sen kommer jag på, du är egentligen värd så mycket mer.
Vågar jag söka efter en ny chans hos dig?
Så jävla gulligt skrivet!!
